Kamrater - en gåva.

Jag, har kamrater och vänner. Ja, jag är lika förvånade som ni.....
Utan mina vänner har jag troligen suttit inspärrad nu. Men att bara lyfta telefonluren och ringa en vän är inget och skämta om!!!
Sedan jag flyttade närmare kontinenten har det blivit lite trixigare att ses. Men som den vise personen sa: Nöden har ingen lag, löser det sig alltid. Idag åker jag och min flock till Strömsholms djursjukhus för att Annika ska få sova i tattartermosen. Hela sanningen är inte att vi ska campa ihop utan för att min favorithund Cossen Arne ska på sjukbesök. Så då passar jag o A på att dela en flaska vin (alkoholfritt - INTE). Lite trångt kommer det att bli med mitt gäng och Cossen (Irlänsk varghund) i vagnen, mysigt. På fredag drar vi vidare till Sundsvall och Camp Hägglund plats 2 (Evas stallplan) tyvärr är plats 1 upptagen av höbalar. Jag och sonen ska laga till älgkött, Gussie ska jag träffa över nån sorts av vätska. Eva och jag ska rida ihop, Camilla ska vallas i svampskogen. Maggan ska grattas i efterskott med fiiin present. Anki ska till Marie - världens bästa veterinär. Mamma ska ha hjälp med att köpa/transportera hem en ny säng. Dessutom brukar jag passa på att fixa med sånt jag inte hittat här nere ännu. När jag återvänt till hemmet här nere på kontinenten brukar jag vila i en vecka!!!!
Ha det alla mina vänner.